Roxette - en fan-tastisk framgångssaga - som byggdes av FANS!

Roxette - den osannolika resan, tur och retur lanseras på Bokmässan i Göteborg i den största salen som går att uppbåda, och på söndagen, när det är fritt inträde till seminarierna. Det är hårt tryck på platserna! Författaren ska komma och lansera sin nya bok - men även halva objektet, alltså halva Roxette, ska vara på plats, i form av Per Gessle. Det drar åskådare.

Jag hamnar längst fram tillsammans med “the Roxers”, Roxettes hard core fans, som har älskat bandet i stort sett hela livet.

En “Roxer” är vanligtvis född på 70-talet, förmodligen andra delen av 70-talet och var 12-13 år gammal när The Look första gången spelades på radio och sedan dess har de varit fast.

Men det finns också många unga fans som inte ens var födda när Roxette slog igenom. Speciellt i Sydamerika föryngras fansen i rask takt - man kan jämföra det med ABBA. Man behöver inte ha levt under samma epok för att gilla dem!

Med Roxette till Riksdagen

På samma rad som mig, ett par fans längre bort, sitter Eliza Roszkowska-Öberg- idag riksdagsledamot i den svenska riksdagen. Och hon tycker att glasmålningarna i Första kammarsalens tak påminner om Vulnerablevideon med Roxette. Det är ju det första man tänker på när man blir invald i riksdagen. Det är ju helt självklart, om man är en Roxer.

P.g.a. Roxette lärde sig Eliza svenska, flyttade till Sverige från Polen, hamnade i riksdagen, är gift med en svensk kille (som inte gillar Roxette så mycket) och har två barn. P.g.a. barnen har hon fått dra ner på “turnerandet”med Roxette. Och Per Gessle solo och Gyllene Tider. (Sanna Roxers stöttar även Per Gessles andra projekt).

Med en tremånaders bebis att ta med sig bokar Eliza in sig på nio spelningar (inte alla) på förhand, men om det går bra bokar hon in fler spelningar efter hand. Att stå längst fram vid kravallstaketet med bebisen går dock bort. Nu får hon njuta av spelningarna mer på avstånd.

170 spelningar med Roxette - utan soffa

Sandra Knospe från Tyskland sitter närmast mig, hon har ingen familj att ta hänsyn till, och hon följer Roxettes turnerande över hela världen helt kompromisslöst. Det har hon alltid gjort. Hon har sett 170 spelningar med Roxette. Hon har också rest till Göteborg, tillsammans med en kompis, bara för att se Per Gessle lansera Roxette boken.

Sandra är lågavlönad, jobbar nattskift på vårdhem och alla pengar, och då menar jag verkligen alla, går åt till Roxette-manin. Resor, biljetter, hotell, prylar, skivor … 2008 skulle hon skaffa sig en soffa och en TV … och då kommer nyheter att Per Gessle ska göra sin första europeiska soloturné och han ska köra Roxette låtar också … !!!

Efter det har det ständigt blivit nya turnéer och Roxette har återförenats, Marie klarade av att överleva hjärntumören, och Sandra har fortfarande inte haft råd med soffa eller TV. Eller något annat än att följa Per Gessle och Roxette.

Marie Fredriksson Look-Alike

Jag tycker att Sandra Knospe ser ut som Marie Fredriksson och hon tackar för komplimangen. Det är medvetet. Hon har skaffat samma frisyr, färgat samma hårfärg… men blicken i ögonen och hållningen är Sandras naturliga. Sandra undrar om jag inte vill ha ett kort med mig och Per Gessle på. Jag vill hellre ha ett med Per och Sandra på, för det ser då ut som Roxette återförenats i Göteborg. Sandra är verkligen otroligt lik Marie!

Sandra ska själv ha kort med sig och Per på.

Alla ska ha kort på Per Gessle. Hela världens press är väl inte församlad, men i alla fall den svenska. Och det blixtrar och dundrar, alla ska fotografera Per Gessle i Göteborg och ha en trävägg i en mäss-sal som bakgrund.

Författaren ska in i bilden!

Jag puffar in författaren i bilden, för jag vill ha kort på författaren. Sven Lindström. Det här är hans tredje musikbok och jag har dem alla. “Han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix” var jättebra!

Det är lätt att se vem som är författaren förresten, för han står försynt vid sidan om och vill inte vara i vägen. Typiskt författare. Per Gessle tar däremot“center stage” direkt. Och all press trängs runt honom, och alla fans.

Jag tycker att jag lyckas arrangera ett bra kort med Per och författaren på. Då blir jag undanknuffad av Pressen med sina meterlånga superobjektiv. De hade lika gärna kunnat stå på månen och ta bilden, de behöver inte just min fläck. De ser ju ett scoop - Per och Författaren tillsammans!

Jag påpekar att det var jag som föste ihop dem. För bilden alltså. Jag har i alla fall gjort en Kulturgärning för Boken (sett till att en författare blivit fotograferad på Bokmässan, inte bara en musiker) och sedan blivit nedtrampad.

Roxers - supertrevliga fans!

Fansen, “the Roxers” är supertrevliga, de är inte sådana att de trampar ner. De har alla sett Roxette runtom i hela världen, vilket är imponerande, för ingen av dem har haft speciellt bra jobb eller bra lön, och när Roxette slog igenom var de flesta för unga för att ha lön alls - det var att spara veckopengen som gällde då. Av alla ställen som Roxette spelat på var Sverige “värst”för det är det enda stället där folk trampar ner andra, menar de vitt beresta fansen.

- I Sverige kan folk komma hur sent som helst, typ en timme innan konserten börjar eller ännu senare, och ändå vilja tränga sig fram längst fram!

Köar i dagar för Roxette

I de flesta andra länder köar man tydligen tidigt, en dag (eller dagar) innan för att få bra plats - och sedan respekteras den platsen, man kan inte som i Sverige komma senare och tränga undan någon annan från dess position.

Jag känner igen beteendet.

Tack och lov är det sittplatser på Bokmässan, har man köat jättelänge för sin plats så kan man hålla sin plats genom att sitta på den!

Per Gessle - en händig man med handväska

Per gör sig ingen brådska. Han fotograferas med alla fans, skriver autografer och är allmänt jättetrevlig mot alla.

Så småningom kommer alla upp på scenen: Per Gessle och Sven Lindström samt Carin Hjulström, som ska intervjua de båda.

Per rotar i sin jättestora handväska efter något. Handväskan är i klass med den jättestora “carpet bag” som Mary Poppins har, så det kan inte vara lätt att hitta vad man letar efter. Per skojar själv om sin handväska för att lätta upp stämningen. Och rotar vidare. Carin Hjulström lovar att hon laddat med kniviga frågor, men både Sven och Per ser i alla fall förväntansfulla ut.

Första intervjun med Roxette

Carin Hjulström gjorde förresten den första intervjun någonsin med Roxette, när både Per och Marie hade väldigt annorlunda hårfärger och plastiga kläder. Allt för att se ut som “popstjärnor” och inte som sina vanliga jag.

Det är förresten inte alls konstigt att det just är Sven Lindström som har fått skriva biografin om Roxette - för han har tidigare skrivit Per Gessles biografi, Att vara Per Gessle (2007) och sedan 2008 har han och Gessle ett radioprogram tillsammans, Nordic Rox, där de presenterar svensk musik för en amerikansk publik..

Roxette - en unik biografi!

Vad som är unikt för Roxette biografin är att det inte bara handlar om bandmedlemmarna utan att det även handlar mycket om fansen. “The Roxers” har fått en helt egen avdelning i boken och även i den delen av boken som handlar om Roxette som band är det mycket fansens historia.

För det var ett fan som från början lyfte fram Roxette och fick The Look spelad i amerikansk radio. Ett fan lyckades med det ingen av Roxettes eller EMI:s egna anställda och marknadsförare lyckades med. Att få Roxettes musik spelad i radio. Vilket i sin tur ledde till skivkontrakt …

Sagan om The Look

Hur The Look slog igenom i USA är en sådan där fin framgångssaga från gräsrötterna, det låter för bra för att vara sant men det är sant! Det har berättats förr. Det har gjorts en dokumentär för SVT om detta osannolika genombrott. Per och Sven diskuterar det nu på scenen. Historien blir liksom bättre och bättre ju mer man berättar den.

Dean Cushman, en amerikansk utbytesstudent, tog med sig hem ett exemplar av Look sharp! som han köpt i Sverige. Han lånade ut CD:n till sin lokala radiostation, dit man kunde ringa in och önska låtar. Sent på eftermiddagen en decemberdag 1988 får Djn Brian Philips ett samtal. Ägaren tillLook sharp! CD:n vill ha sin skiva tillbaka. Pronto. Han har visst ringt och frågat förr.

Roxettes första hit - och den är inte ens en singel!

Brian Philips har inte ens lyssnat på CD:n, den ligger begravd bland allt annat skräp som finns i travar på skrivbordet (detta var innan nedladdningens tid som gör att man har allt snyggt i mappar i datorn) och han letar efter den skivan tänker att han åtminstone borde lyssna lite på den innan han ger den tillbaka. Första spåret är The Look. Brian Philips är fast DIREKT.

Det ironiska är att The Look inte är utgiven som singel någonstans, inte ens i Sverige, det är inte en av de låtar som EMI eller Roxette själva har satsat på och dessutom är den en helt “onormal” för att vara Roxette. För idéen med Roxette var att om Per skriver låtar och Marie sjunger så kommer det att bli guld och gyllene tider igen. Men: i The Look så är det Per som sjunger och Marie som finns i bakgrunden. Till skillnad från de singlar man satsat på att marknadsföra i Sverige, som Dressed for success.

(Man kan tillägga att även Joyride som senare blev en no 1 hit i USA (deras fjärde) är en ”tvärtom” Roxette låt - Per sjunger och Marie backar).

“Är det bara en svenskgrej?”

Nu tillbaka till sagan om Brian Philips och The Look. Han testar låten på alla på kontoret och det blir tummen upp. Han spelar the look i radio och det blir succé. The Look blir en av de mest önskade och mest spelade låtarna på KDWB.

Då funderar Philips på om det är en svenskgrej. Minneapolis är svenskbygder och Roxette är ett svenskt band. Skulle The Look bli lika populär i andra delar av landet? Han har ju bara en CD skiva och den kan han inte skicka bort, så han gör kopior på rullband som skickas till andra radiostationer runtom i landet. Det blir succé.

Succé innan skivkontraktet!

Detta innan Roxette har ett amerikanskt skivkontrakt eller ens en singel ute i USA. Amerikanska EMI har till och med nobbat Roxette (tack och lov för dem inte skriftligt bara muntligt) så de ser snabbt till att utnyttja sin förhandsoption- The Look och Roxette ska bli deras.

The look blir Roxettes första Billboard etta i USA.

Sedan följer tre till, bland annat Joyride.

I SVT programmet om The Look intervjuade de Dean Cushman, utbytesstudenten som Brian Philips berömde så mycket. Brian Philips säger att “Cushman gjorde allt rätt - han ringde och tjatade tills låten blev spelad!” (något som inte den betalda marknadsföringsenheten gjorde) och utbytesstudenten kontrar med “I just wanted my CD back!” Klassiska repliker!

Just dessa yttras inte nu, när sagan berättas, men sensmoralen är densamma: Roxette är fansens band och utan ett mycket ihärdigt fan hade Roxette inte slagit i USA (och kanske inte heller i resten av världen, eftersom The Looks succé spred sig som ringar på vattnet). Man ska ha tillfälligheterna och turen på sin sida.

The Roxers i publiken lyser av stolthet. De gillar denna sanna saga: det var VI, fansen, som byggde bandet!

Svårt att få tag på musiken

Sandra från Tyskland är “egentligen” från DDR (bor numera i Leipzig) och på den tiden fick man lyssna i tre dagar för att pussla ihop hela kanonlåten The Look med Roxette … för det var hela tiden avbrott och meddelanden i sändningen.

Tre dagar för att höra en hitlåt! Det låter som om man pratar med någon från ett u-land. Idag kan man ladda ner precis vad som helst var som helst och det finns ingen väntan på någonting.

Fast just detta att allt är så lätt …kanske gör att man inte behöver längta så mycket. Att vänta tre dagar på att kunna pussla ihop hela The Look, det kräver längtan, väntan och dedikation.

Sandra tycker i alla fall att Brian Philips inte har något att klaga på med sina rullband, jämfört med hur svårt de hade att få tag på musik i DDR.

Vem tjänar mest på Roxette?

Per härsknar till på scenen när Carin Hjulström ska ha honom att berätta om konflikterna med Marie, för faktum är att Per tjänar mer på Roxette än Marie.

- Det är typ åtta rader om det i boken! Och du väljer att fokusera på det! fnyser han.

Egentligen är det en sida i boken. Men jag förstår poängen - en sida av 272 sidor är inte speciellt mycket. Antingen så har Sven Lindström skippat bråken eller så är det helt enkelt så att Roxette är världens snällaste band någonsin- alltid sams!

I korthet: konflikten gällde att Marie tyckte att hon inte tjänade tillräckligt på Roxette, för hon fick inget för radiospelningarna - radiospelningarnas pengar (de i Sverige så kallade STIM pengarna) går till upphovsmannen, den som har skrivit låten. Artisten, den som sjunger, får ingenting.

Radioklirr i Gessle-kassan

Det gick inte upp för Marie hur mycket pengar detta skulle bli, innan det hände att Roxette blev ett radiofenomen.

Annars hade Per och Marie från början gjort upp om att dela 50-50 på allt, singelförsäljning, albumförsäljning, konserter, turnéer, artistframträdanden, prylar ... Och delat lika har de alltid gjort.

Men upphovsmannen får alltid mer i egenskap av upphovsman, så har det alltid varit i alla band.

Carin fortsätter att nysta om det där med Artisteri och Upphovsmannens rätt.

- Egentligen var det ju JAG som sjöng på The Look, inte Marie, då borde jag ju ha allt, kontrar Per.

Med facit i hand …

Per Gessle påpekar också att med facit i hand (Marie fick också skriva låtar till Roxette, så de slapp bråka om att de bara gjorde Pers låtar) ser man att det var hans låtar som blev hits, inte Maries.

- Och medan jag har gjort TIO låtar har hon gjort EN!

Ja, det är väl ingen som betvivlar Gessles förmåga att leverera snabbt.

Gyllene Tiders Sommartider hej hej skrevs på under fem minuter. Och ett par av Roxettes största hits har inte tagit mycket längre tid att skriva.

Men det märks också att Per vill vara mer än upphovsman han vill vara Artist.

Kärleken är evig

En gång för länge sedan, mellan Gyllene Tider och Roxette, när Per Gessle var “ute” som artist, skrev han till andra. Bland annat Kärleken är evig till Lena Philipsson som hon tävlade med i Melodifestivalen. Han kom fram till att han INTE trivdes med att inte uppträda.

-Jag vill ju stå på scen! sammanfattar Per Gessle, där framme där han sitter - på scenen.

När man läser boken om Roxette får man däremot intrycket att Per inte hade något emot att skriva musik till Belinda Carlisle - men hon var en världsstjärna och Per hade dessutom då två lysande karriärer som artist - sin egen och den med Roxette. Han led däremot när Lena Ph sjöng hans låt och det gick dåligt i Melodifestivalen. Per är en vinnarskalle av sällan skådat slag. Han gillar inte motgångar och han gillar inte att förlora.

Per vill synas - Marie vill hålla låg profil

Där finns det stora skillnader mellan Per och Marie - Marie var nöjd med att vara “lagom” framgångsrik, Per ville att Roxette skulle vara världsbäst och synas överallt.

Marie fick erbjudande att vara modell för GAP. Hon tackade nej.

-Jag kan inte förstår varför, suckar Per på scenen, hon skulle ju ha synts överallt! (Underförstått: Vilken reklam för Roxette som vi gick misste om!)

Marie fick erbjudande om att sjunga på OS invigningen i Barcelona med Placido Domingo. Hon tackade nej. Hon ville ha mindre uppmärksamhet, inte mer. Per ville ha mer.

Det står klart att i Roxette var Marie den mest populära, den som fick flest erbjudanden om att synas och höras - och hon var inte ens intresserad av det.

- Blev du inte rädd att Marie skulle spola dig för någon annan? undrar Carin.

- För vem då? Placido Domingo? Skojar Per.

Skämtet går hem hos publiken. Vem kan tänka sig Roxette utan Per? Vem ska då skriva alla låtarna? Placido Domingo?

En ödmjuk superstjärna

Annars låter Per väldigt trevlig och ödmjuk hela tiden. Han påpekar att han inte kan sjunga. Han sjöng i Gyllene Tider bara för att ingen annan ville sjunga, han säger att han inte kan något om musik (han menar noter och instrument och tekniska maskiner, för han kan uppenbarligen sin musikhistoria). Att han inte är så bra eller så disciplinerad när det gäller att skriva som t.ex. Benny Andersson som sitter där dagligen och tragglar för att komma på något, “jag bara skriver ner allt, det kan bli två låtar på fem minuter” - skojar han. Och så avslutar Gessle med att tillägga att han inte kan något om “ekonomi och sånt“.

Vad är han bra på då?

-Jag är bra på att omge mig med folk som är bra på saker, säger han.

Ridå. Vilket bra citat.

Han nämner alla som betyder mycket för Roxette och allt de är bra på, från att ha hand om pengarna till att spela olika instrument och programmera trummaskinen.

Marie - rockdivan som gjorde osannolik comeback

Sorgligaste delen av intervjun (och boken) handlar om Maries sjukdom -men nu vet vi ju alla att hon blev frisk igen. Inte helt, men nästan i alla fall.

Per får kommentera Marie “före” och “efter“. Skillnaden mellan “gamla”och “nya” Roxette.

- Det är Marie som är skillnaden. Förr var hon ju som en scendomptör, sprang omkring på scenen och styrde och ställde med alla.

(Sven Lindström i boken beskriver det som om hon använder de andra i bandet som rundningsmärken, när hon äger scenen som rockdiva).

- Det gör hon inte längre, säger Per. Hon är mer stilla. För att hon ser dåligt.

Fansen tycker också att Marie har förändrats - men till det bättre. Förr, i gamla Roxette, kunde hon vara lite divig och ta fansen för givna. Eller till och med bli irriterad på dem. Men nu är hon riktigt tacksam mot dem, kramar om dem och säger att hon äskar dem. Sånt gjorde aldrig den gamla Marie, säger Sandra.

Det nya Roxette - ännu mer älskat!

Det gör inget att Marie är mer stillastående. För nya Roxette är ändå nya Roxette och mycket bättre än alla andra band tillsammans.

Det står klart när man lyssnar på the Roxers.

För de älskar sitt band över allt annat på jorden - och Roxettes framgångssaga är något fransen kan ta till sig som sin framgångssaga.

Fansen byggde framgången.

De verkar både de och Roxette medvetna om.

Boken heter förresten Roxette - den osannolika resan tur och retur. Det mesta i titeln förklarar sig själv. Utom den sista delen: “tur och retur“.

Vilken del är “retur“ delen?

Jag tycker att de mest har haft tur.

Roxette är ju fortfarande på väg!

Hitintills har de ju inte köpt någon returbiljett!

Musikkritikerna som varit kritiska mot Roxette har hela tiden hävdat att de inte legat rätt i tiden, att de inte låtit som sin tid, att de inte speglat sin tid osv. Paradoxalt nog har detta medfört att Roxette ligger helt utanför tiden. Roxette och deras musik är tidlösa! Därför har Roxette egentligen inte åldrats. Därför håller deras musik fortfarande.

©En händig man och hans handväska! (Foto: Bel Black).
Skrivet av:
Bel Black

Andra bloggar om

Kommentarer

Intressant. jag tror att frånvaron av trängsel kan ha att göra med att vi faktiskt inte är så många. Dessutom skeptiska mot de med kommersiell framgång.
Bra kommentar! Bra analys ... Sven L. (författaren) och Per Gessle drog paralleller till ABBA ... Folk som minns ABBA och Roxette när de var på topp utomlands kanske det är en intressant parallell att tänka på? Älskad utomlands? Hatad av medierna hemma? Jag är tyvärr en "ny fan" och har inte first hand information om vare sig ABBA eller Roxette ...

ABBA delade befolkningen, väldigt många tyckte att de var för kommersiella och spelade mesig musik. Men i min klass var det ganska många framförallt tjejer som gillade dem. Hade inget emot när de körde ABBA på roliga timmen, men att erkänna att de var bra - aldrig!

Roxette är samma fenomen - sellouts med lättuggad text och musik...

Ace of Base - lyckades inte få kontrakt i Sverige, gjorde succé och gav ut en platta till...

Aftonbladets betyg på andra plattan

2/5 ACE OF BASE: The bridge (Mega) Det är förstås en mardrömslik uppgift att följa upp en megaframgång som den Ace of Base hade med debutalbumet. Att komma ens i närheten av siffror som 20 miljoner sålda exemplararma Jonas Berggren som ska försöka nå dit. Nu hör det till saken att han gör det lätt, väl lätt, för sig. I stället för att försöka och våga utveckla Ace of Base-popen så håller Berggren nästan krampaktigt fast vid det gamla konceptet. Flera låtar på "The bridge" (hör "My devu") är pinsamt lika de gamla hitlåtarna, med exakt samma reggaebakgrunder i baktakt. Som om Berggren helt enkelt kopierat över och återanvänt sina gamla bakgrunder och försett dem med nya texter och nödtorftigt uppfräschade melodier. Inget vidare, med andra ord. Singeln "Lucky love" (särskilt den glada, akustiska versionen) ingav ändå förhoppningar om nån form av nytänkande och visst det finns ett par hyfsat lättuggade poplåtar här. Men också gott om sega ballader och plastigt ploppande på nåt som låter som leksakssyntar. Herregud, jobbar Berggren med gamla Casio-syntar från Stor & Liten? Han om någon borde väl ändå ha råd med lite finare apparater. Eller (troligaste alternativet) så vill han att det ska låta så här "billigt" om Ace of Base. Ace of Bases nya låtar duger som kravlös musikmatta i bilradion. Nåt att städa till kanske. Men vad som är konstigt är att Jonas Berggren inte satt ribban högre. Att han inte vill mer. En till sån här skiva till och Ace of Base är snart bortglömda. Ett fenomen som dök upp som en raket och kraschlandade med en fet smäll.
Anders Hvidfeldt

Mycket intressanta synpunkter! Tack för att du har tagit dig tid att skriva så välutvecklade och insatta kommentarer! Ja, det är inte lätt att bli älskad både av "folk" (den breda skivköpande massan) och av "kritiker" ... Sven L. har tagit upp en del väldigt svidande Roxette kritik i svensk media - samtidigt som de tokhyllades av både folk och media i Sydamerika. Intressant.
På Poplight får du veta allt inom Melodifestivalen!

Ladda inför Melodi- festivalen 2014!

Är du inte medlem än?

Ta gärna några sekunder och registrera dig. Träffa medlemmar, kommentera, blogga ...

Logga in på Poplight

Poplight bevakar Idol 2013. Här kan du läsa om allt!

Följ Idol 2013 på Poplight!

Poplight står för Sveriges mest intensiva bevakning av Eurovision Song Contest 2013. Här hittar du de färskaste nyheterna om världens största musiktävling - redan nu!

Så var Euro- vision Song Contest 2013 i Malmö!

Poplight söker nya skribenter, bloggare och personer med kreativa idéer!

Är du en av Poplights nya medarbetare?

Omröstning

Poplights reporter bloggar om Eurovision Song Contest och här får du allt det senaste nytt om tävlingen.

Följ Ludvigs Eurovision-blogg på Poplight

Madde - Redaktör på Poplight. Följ med i hennes uppdrag som skribent och ta del av hennes tankar och funderingar.

Redaktör-Maddes blogg på Poplight

Poplights skribent Jesper Lindqvist är ute på Melodifestivalsturnén och här kan du följa hans äventyr!

Poplights skribent bloggar från Melodi- festivalen

Följ Poplight på twitter där du kan få liveuppdateringar och kommentarer under Melodifestivalen 2012.

Följ Poplight via Twitter!

Poplights samlar musiken för Melodifestivalen och andra tävlingar ppå Spotify!

Få koll på musiken i Mello och Idol

Om du gillar Poplights sida om Idol 2011 får du koll på senaste nytt direkt på Facebook!

Poplight på Facebook: Här följer du Mellon!

Nya kommentarer

Här är all information om Melodifestivalen 2013 - artisterna, låtarna, programledarna, städerna ...

Melodi-festivalen 2013 på Poplight!

I "Egentligen kan man inte tävla i musik – men vi är fyra miljoner som vill veta vem som vinner" ges läsaren en fantastisk möjlighet att träda in i kulisserna bakom Sveriges största musiktävling – alla kategorier. Beställ boken här!

Alla hemligheter samlade i en bok!

Poplight sitter på all historik och fakta från Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Kolla in vår sprängfyllda databas och hitta allt du vill veta från mer än 50 års Melodifestival och Eurovision Song Contest.

Minns MF och Eurovision Song Contest

Fredagen den 18 december fick Gylleneskor ett nytt namn - Poplight! Läs allt om nyheterna här.

Poplight – Gylleneskors nya namn!

Prenumerera på Poplights nyheter via vår RSS-feed

Prenumerera på innehåll

Lägg till våra nyheter på din personliga IGoogle

Add to Google